Vi åkte ut till Björkesbacka för att undersöka den gamla goda tiden på landet. Vägen till Björkesbacka var på en gammal knagglig väg och man kunde inte köra fort för att inte bilen skulle ta för mycket stryk.

På vägen upptäckte vi en liten sjö med en liten brygga som man kunde gå på vi tänkte ta ett dop men det såg lite mörkt ut och inte så inbjudande.
Man kan även upptäcka att det är bord uppställda på platser vid vägen med fina blommor ut placerade, det ser inbjudande och trevligt ut.

När är vi framme tänkte jag och körde på en bra stund till vägen blev asfalterad då började jag ana att vi kört förbi så vi vände. Ja det var svårt att upptäcka vart det låg om man inte är uppmärksam. Men vi kom fram till slut och jag plockade upp kameran för att filma vägen till sevärdheten, en gammal lada där det låg ved och en stubbe med en yxa på det såg låvande ut, men då plötsligt började en hund att skälla, barn att skrika och hög musik dånade från ett öppet fönster…. Läs mer.

Historia

Björkesbacka blev 1996 det första kommunala naturreservatet i Mark. Detta eftersom husen, kulturlandskapet, våtmarkerna och skogen är typiska för trakten – historiskt sett.

Hagmarken bortom boningshuset sluttar och har flera långsmala och övergivna åkerlappar. Åkrarna ligger i terrasser och har fått beskrivande namn som ”Brunnsaker” och ”Katterumpen”.

I hagen står hasselbuketter, ekklungor och ensamma björkar, lindar och sälgar. På stammar till de äldre träden sitter skrovellav och lunglav – båda två arterna signalerar att här har det funnits lövträd under en lång tid.

Skogsbete Skogsmarken ovanför gården är ett fint exempel på en bondeskog. Här gick i flera hundra år gårdens djur på skogsbete och man högg bara enstaka träd till ved eller gärdesgårdsstörar.